Etikett: Salisbury

Salisbury Day Off

Idag lät vi bilen stå på parkeringen och njöt av en hemmadag. Kristina gick en egen shoppingsväng medan vi andra stannade hemma för att tvätta och spela Monopoly. Malva vann ganska överlägset, och när tvätten också var färdigfixad gick vi tillsammans ner på stan för att kika på jackan Kristina ville köpa (och sedan köpte).

Idag var det marknad nere på torget, en härlig blandning av allt från strumpor till slaktdetaljer. Vi hittade två stora Mangos för 1pund, tre tjejer lyckliga. På andra sidan gatan fanns en stor leksaksaffär där barnens börsar lättade lite mer – fyra fina hästar till Malva och en liten tiger till Karna.

Vi satte sedan kurs på Salisburys katedral, en stor rackare som varit under renovering sedan 1986 och beräknades vara färdig först 2015 till den facila summan av 30miljoner pund.
Katedralen verkar lite tung att dras med, det stod att det kostade 12 000 pund om dagen att driva runt.

Det fanns riktigt häftiga statyer på väggarna, (utsidan) gamla blandade med nya, och det fanns hyllor lediga för vad vi förmodar är framtida biskopar eller liknande. Tjejerna poserade för vars en staty, hade de stått lite längre tror jag vi kunde tjänat ett par pence från övriga turister.

Hemma igen blev det mera spel, fyra i rad innan middagen och sedan Monopoly igen fram till säsong tre av Merlin som började här i England idag. Jättekul att se och vi hade gärna stannat en vecka till så att vi kunde sett avsnitt två nästa lördag :-)

/Thomas

Torsdag – The New Forrest – 9 september

Som alltid – frukost med engelsk betoning. Kristina & Karna tog en snabb runda ner till stan för vatten och bröd till dagens picknik.

Med GPS:en satt på Lyndhorst (?) mitt i New Forrest samt med ”vacker” resväg snirklade vi oss fram på fel sida vägen tills vi såg ett informationscenter där Kristina kollade upp var man kunde köra i parken för att se lite hästar.

Dock, när man väl är inne i ”The New Forrest”, var det inga problem att se pållarna. Det dräller av dem, på vägen, på hedarna och i skogen. Ett par feta grisar och långsamma kor fanns också, de drar tydligen nytta av hästarnas frihet och promenerar lika fritt de.

Gårdar, pubar och hus har inte grindar för att hålla djuren inne utan för att slippa ha dem mumsande inne hos sig.

Barnen tog några tusen vackra hästbilder medan jag fotade barnen – alla var lyckliga. Vi gick en tur på heden med ljung och björnbärsbuskar bredvid det välbetade gräset. Efter en lagom lång stund körde vi vidare genom nationalparken och kom så småningom ner till kusten alldeles vid Isle of Wight.

Längs stranden gick en smal (jättesmal) väg som vi följde några kilometer innan vi högerparkerade och grabbade tag i barnens badkläder och pickniken.

Stranden bestod av små stenar, men det hindrade inte tjejerna att springa ner och känna på Atlanten innan de snabbt bestämde sig för att bada. Det var rätt strömt så de fick hålla sig strax ovanför våglinjen, men det gick att doppa sig om man la sig ner och lät vågorna skölja över så det gjorde de.

Tidvattnet var på väg upp när vi kom till stranden och när vi kom upp till bilen var vägen vi kom på borta, eller i alla fall översvämmad av salt Atlantvatten.

När det var färdigbadat och färdiglunchat gav vi oss iväg igen, med kursen sakta satt mot Salisbury. Vi körde lite fel, men det visade sig vara rätt för plötsligt mitt ute i skogen hittade vi ett trevligt värdshus där det blev cream tea som består av te och scones med clotted cream och jordgubbssylt.

Hästarna sprang glatt omkring och det blev några fler foton, och dessutom fanns en mycket trevlig lekplats som barnen passade på att prova. I skogen finns mest gamla ekar och en hel del järnek, men inga kantareller. Kanske någon liten Karl Johansvamp men det hjälper ju inte, eller hur?

På fortsatt snirkliga vägar tog vi oss till utkanten av Salisbury och affären Tesco där det inhandlades skoluniformer till barnen och lite ny lunchmat för utflykten imorgon.

Kvällens middag var nere i stan på Fish Row (en gata) och på en Fish & Chips takeaway. Fish & Chips med salt och vinäger i papper – en efterlängtad middag som alla njöt av. Till och med de tre i familjen som inte gillar fisk så värst mycket i vanliga fall.

På kvällen blev det lite Vänner och lite Jenga och lite varm choklad med kolasmak för tjejerna och kaffe och te för oss vuxna.

/Thomas & Kristina

Stonehenge onsdag 8 september

Vi har börjat komma in i vandrarhemslunken nu, med tvätt, matlagning och handling.

Efter frukosten, som även här ute på landet var stor, handlade jag på Sainsbury´s. Som alltid tycker jag att det är kul att se vad som är bra och vad som är kulturell mat på stället. Jag vet inte om ”kulturellt” är rätt ord om engelsk matkultur, men det finns helt klart en medhavd matsäcks-kultur som gör att det finns en massa småförpackningar av olika matvaror, som t.ex. snacks, godis och grönsaker.

Och väldigt praktiska mack-plastpåsar. I övrigt liknar klimatet här i området ganska mycket vårt klimat hemma, men det fanns en massa gröna bönor och bondbönor till lågt pris.

Till vår medhavda lunch blev det fralla med salami, vegemite och tomat. Maten tog vi med oss ut till Stonehenge efter Thomas hade fixat tvätten på förmiddagen. Det var bara ca 2 mil ut och det var fina vägar genom Salisbury plains.

Man kanske inte tror det men man måste betala inträde för att komma nära Stonehenge. När vi gjort det visade det sig att det ingick en guidad tur i av den nutida sorten, i en egen liten spelare. Den fanns t.o.m. på svenska så vi gick där vid den gamla stensättningen med modern teknik i våra öron. Undrar vad de skulle sagt om de såg oss nu?

Den äldsta delen av Stonehenge var 5000 år gammal och då var det en ring av pålar. Innanför byggdes senare stenringen med överliggande stenar.

När man ser stenblocken förstår man att det måste ha varit svårt att få dit allt, speciellt överliggarna.

Den medhavda matsäcken åtnjöts i solen, framför den gamla stensättningen.

När vi kom tillbaka till stan igen gick vi in till stan för att gå lite i bokaffärer. Det tar sin lilla tid för familjen Mårtensson.

Det blev ett glasstopp för flickorna och jag hittade en hel affär som specialiserade sig på tårtdekorationer Massor av olika icing, glitter och dekorationer i kristyr. Kul!

Efter glassen som Malva bjöd Karna på, var Karna så tacksam att hon fixade och donade för Malva en lång stund.

På kvällen lagade vi mat hemma på vandrarhemmet. Det blev naan med kalkongryta med kormasås.

/Kristina

Resdag (!) – 7 september

Idag har vi roat oss kungligt. Inte bara var det ”tube-strike”, det var dessutom en resdag för familjen Mårtensson.

Eftersom vi visste att det skulle vara strejk idag hade vi förberett en alternativ väg till Heathrow (där vi skulle hämta vår hyrbil) för vidare transport (på vänster sida!) till Salisbury.

Buss C10 ”to Victoria” direkt utanför vårt vandrarhem, och sedan National Express vidare till Heathrow. Bilen skulle hämtas 11:50, men vi tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid, så vi stod vid busshållplatsen redan 08:30 – tillsammans med sisådär 50 Londonbor som tyckte det vore kul att komma till jobbet, plus kanske 40 tyska ungdomar och deras fuhrers på väg till Madame Tousseue.

Första bussen kom och var fullsmockad – ingen släpptes ombord. Men vi är så listiga att vi räknade ut att om vi backtrackade en busshållplats så skulle chanserna bli större att komma med. Så vi tog vårt bohag och promenerade bakåt längs linje C10. På vägen mötte vi en halvfull buss så vår plan verkade onekligen som genomförbar.

Vid nästa busshållplats stod vi sedan en timme och såg bussarna passera förbi – fulla.
Ok – vi gick till plan C, vilket var att gå över till andra sidan gatan, alltså vi tänkte att vi tar bussen på väg åt andra hållet. Briljant.

En timme och femton minuter senare kom bussen och vi kom lyckligt ombord, visserligen i rakt motsats riktning till dit vi skulle, men roligare att åka buss än att stå stilla.
Tio minuter och tre hållplatser senare blev vi avslängda eftersom den här bussen inte vände för att gå tillbaka.

Nu befann vi oss ungefär så långt borta från vårt första mål som rimligen gick att komma med buss, men Kristina fick tag i en en strejkinformatör som lyckades hitta en plan D för oss.

Ner (!) några våningar under bussterminalen för att ta en ”overground”-linje till West Croyden, där vi sedan skulle kunna fortsätta med buss X26 till Heathrow. Hurra!

Vårt tåg blev sedan först inställt på grund av teknsiska problem, men turligt nog lyckades de skaka liv i det igen. En halvtimme senare var vi framme i West Croyden. Snabba som vesslor hittade vi busstationen några hundra meter bort. En snäll poliskvinna berättade att vi skulle köpa biljetter till bussen i ett snabbköp en bit bort – bussen som gick en gång i halvtimmen skulle gå om fyra minuter.

Jag sprang iväg i regnet, hittade affären som dock inte sålde biljtetter – men han var snäll nog att berätta att de såldes på – overground-stationen. Ganska blöt av ösregent fortsatte jag min joggingtur tillbaka till stationen, hittade rätt tobaksaffär och blev såklart blåst på 14 pund för bussresan.

Blöt, svettig (och lite, lite andfådd) kom jag tillbaka till tjejerna som lite besvikna mötte mig. Buss X26 hade just gått, chauffören hade ändån snällt väntat en stund på att jag skulle komma tillbaka. Biljetterna gick att köpa direkt på bussen för 4 pund…

En och en halv timme senare var vi framme på Heathrow, och vi hittade faktiskt nästan direkt – vår transferbuss till uthyrningen.

En viss förvirring uppstod såklart med vår hyrbilsbokning, men trots att vårt kvitto säger att vi skall lämna tillbaka bilen på Heathrow den 12:e, så försäkrade uthyraren att vi bokat till den 14:e och skall då lämna den på Stansted. Nå, vi får väl se hur det går.

Vid halv fem var vi framme vid vårt nya boende på YHA i Salisbury, lite hungriga eftersom vi missat lunchen, men vi begav oss snabbt ner i centrum och fick oss ett härligt mål mat på en italiensk restaurang. Barnen blev serverade en härlig pizza med en smaskig dessert efter, och frugan och jag tog Rissotto respektive någon pasta med skaldjur.

Nu är klockan åtta och barnen är lite trötta, men vi väntar fortfarande på sänglinne – det är tydligen så att vandrahemmet just idag har problem med leveransen av detsamma. Men va fanken – ingen är förvånad i den här familjen ;-)

Bifogar bild på skadad hyrbil (ifall det blir bråk så skall den bevisa att den fanns där när vi hyrde) samt nerbäddade, numera sänglinneinnehavande fröknar.

/Thomas