Träning ger inte alltid färdighet

Vem kunde tro att man efter 13 års intensiv träning fortfarande får träningsvärk av att sitta i en stol.
Flygningen gick i alla fall bra, och allt känns mycket bättre nu när man är framme, speciellt bakdelen.
20121208-080543.jpg

I Hong Kong var vi ett tag osäkra på hur det skulle bli med resan, avgångstiden sköts upp och under väntan läste Kristina nyheter från Nya Zealand. Auckland hade just haft en tornado som ställt till det lite för tidigare flygningar under dagen. Men allt ordnade sig och vi bor nu på anrika Bella Vista Express strax utanför flygplatsen i Auckland. Ett mysigt ställe med pool i rondellen på framsidan.

20121208-090128.jpg

Vi tvättade av oss resdammet och gick sen till receptionen för att förhöra oss om vilken bästa biluthyrningen var. gorentals.com verkade alla gilla så det fick det bli. Den överdådigt lyxiga bilen kommer levereras om ett par timmar till hotellet. (Lördag förmiddag 8 december).

I morse blev det alla anpassningsansträngningar till trots ett tidigt uppvaknande för oss. Men på ett flygplatshotell är det inga problem, frukosten stod framdukad redan 05:00.
20121208-080558.jpg

Nu har vi ett par timmars skolarbete på rummet i väntan på bilen, matte står på schemat. Efter denna lyckliga tid i hemmets vrå beger vi oss iväg för att några av livets nödvändigheter – tandkräm och telefonkort.

Fram emot kvällen räknar vi med att svänga in till Judy & Graham i Cambridge, det skall bli mycket trevligt!

Första etappen, Köpenhamn->Helsingfors->Hong Kong

Vi lämnade hemmet strax efter att tjejerna slutat skolan och hade därför gott om tid på Kastrup för att äta kvällsmat – eller åtminstone flygplatsmat. (Sven-Erik skjutsade oss stationen i Ystad)

Avresa CPH till Helsinki var satt till 20:10, men det blev något problem med lastningen av väskorna så vi lyfte inte förrän 20:50

En 40 minuters försening på ett flyg där man har 50 minuter på sig att byta till nästa plan som skulle lyfta från Helsingfors 23:40 – det kändes härligt pirrigt. Vi landade dock i god tid – 23:30.

Som smör och sirap på moset blev vi dessutom högtidligt efterlysta i högtalarsystemet när vi sprang genom flygplatsen. Det kändes speciellt, som om vi var utvalda liksom. Och just det – finnarna passade på att dra oss genom en passkontroll på vägen också, för den goda stämningens skull.

När väl planet lyfte väl så kollade Malva och jag in filmutbudet och Kristina och Karna pudrade näsorna och drog på sömnmaskerna. Rätt bra filmutbud faktiskt, men finsk undertext är förvånansvärt svår att bortse från och vi gav upp ganska snabbt till förmån för lite vila.

Hong Kong Airport fick glädjen att ta emot oss vid 15:30 lokal tid. Vi hade planer på att ta tåget in till stan, men 5 timmar till trots tyckte Cathy Pacifics representant att det skulle vara en dålig idé. Tydligen rätt mycket folk i stan.

Så nu är tjejerna och kollar in alla ”roliga” butiker och jag passar väskor och skriver en del på min reseskrivmaskin.
20121206-173529.jpg

Avresa från Hong Kong är beräknad till 20:50 lokal tid (13:50 i Sverige) Resan tar sen cirka 11,5 h.

Resdag (!) – 7 september

Idag har vi roat oss kungligt. Inte bara var det ”tube-strike”, det var dessutom en resdag för familjen Mårtensson.

Eftersom vi visste att det skulle vara strejk idag hade vi förberett en alternativ väg till Heathrow (där vi skulle hämta vår hyrbil) för vidare transport (på vänster sida!) till Salisbury.

Buss C10 ”to Victoria” direkt utanför vårt vandrarhem, och sedan National Express vidare till Heathrow. Bilen skulle hämtas 11:50, men vi tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid, så vi stod vid busshållplatsen redan 08:30 – tillsammans med sisådär 50 Londonbor som tyckte det vore kul att komma till jobbet, plus kanske 40 tyska ungdomar och deras fuhrers på väg till Madame Tousseue.

Första bussen kom och var fullsmockad – ingen släpptes ombord. Men vi är så listiga att vi räknade ut att om vi backtrackade en busshållplats så skulle chanserna bli större att komma med. Så vi tog vårt bohag och promenerade bakåt längs linje C10. På vägen mötte vi en halvfull buss så vår plan verkade onekligen som genomförbar.

Vid nästa busshållplats stod vi sedan en timme och såg bussarna passera förbi – fulla.
Ok – vi gick till plan C, vilket var att gå över till andra sidan gatan, alltså vi tänkte att vi tar bussen på väg åt andra hållet. Briljant.

En timme och femton minuter senare kom bussen och vi kom lyckligt ombord, visserligen i rakt motsats riktning till dit vi skulle, men roligare att åka buss än att stå stilla.
Tio minuter och tre hållplatser senare blev vi avslängda eftersom den här bussen inte vände för att gå tillbaka.

Nu befann vi oss ungefär så långt borta från vårt första mål som rimligen gick att komma med buss, men Kristina fick tag i en en strejkinformatör som lyckades hitta en plan D för oss.

Ner (!) några våningar under bussterminalen för att ta en ”overground”-linje till West Croyden, där vi sedan skulle kunna fortsätta med buss X26 till Heathrow. Hurra!

Vårt tåg blev sedan först inställt på grund av teknsiska problem, men turligt nog lyckades de skaka liv i det igen. En halvtimme senare var vi framme i West Croyden. Snabba som vesslor hittade vi busstationen några hundra meter bort. En snäll poliskvinna berättade att vi skulle köpa biljetter till bussen i ett snabbköp en bit bort – bussen som gick en gång i halvtimmen skulle gå om fyra minuter.

Jag sprang iväg i regnet, hittade affären som dock inte sålde biljtetter – men han var snäll nog att berätta att de såldes på – overground-stationen. Ganska blöt av ösregent fortsatte jag min joggingtur tillbaka till stationen, hittade rätt tobaksaffär och blev såklart blåst på 14 pund för bussresan.

Blöt, svettig (och lite, lite andfådd) kom jag tillbaka till tjejerna som lite besvikna mötte mig. Buss X26 hade just gått, chauffören hade ändån snällt väntat en stund på att jag skulle komma tillbaka. Biljetterna gick att köpa direkt på bussen för 4 pund…

En och en halv timme senare var vi framme på Heathrow, och vi hittade faktiskt nästan direkt – vår transferbuss till uthyrningen.

En viss förvirring uppstod såklart med vår hyrbilsbokning, men trots att vårt kvitto säger att vi skall lämna tillbaka bilen på Heathrow den 12:e, så försäkrade uthyraren att vi bokat till den 14:e och skall då lämna den på Stansted. Nå, vi får väl se hur det går.

Vid halv fem var vi framme vid vårt nya boende på YHA i Salisbury, lite hungriga eftersom vi missat lunchen, men vi begav oss snabbt ner i centrum och fick oss ett härligt mål mat på en italiensk restaurang. Barnen blev serverade en härlig pizza med en smaskig dessert efter, och frugan och jag tog Rissotto respektive någon pasta med skaldjur.

Nu är klockan åtta och barnen är lite trötta, men vi väntar fortfarande på sänglinne – det är tydligen så att vandrahemmet just idag har problem med leveransen av detsamma. Men va fanken – ingen är förvånad i den här familjen ;-)

Bifogar bild på skadad hyrbil (ifall det blir bråk så skall den bevisa att den fanns där när vi hyrde) samt nerbäddade, numera sänglinneinnehavande fröknar.

/Thomas