Etikett: Panakaiki

Regnet paddrade mot våran Bettan hela natten, men när campingens halogennattlampa släcktes grydde dagen med en halvklar himmel som snart blev helt färdig.

Frukost på verandan följt av tömning av Bettans tarm och task och så var vi åter redo att bege oss ut för att slita däck. Denna gång kom vi bara en knapp kilometer till Pancake rocks och blowholes. Blowholesen var inte igång men stenarna var där de skulle plus flax-gräset som Kristina provade att spinna garn med.

Sidan om denna fina attraktion fanns ett internetställe, så efter ett par dagars ”No service” kunde vi ta del av lite mail och uppdatera vår resedagbok. Några kaffe senare var vi på rull igen för att leta efter en lämplig yta att inmundiga vår lunch på. En pyttebit senare stannade vi precis vid stranden i solen, kastade i oss lite rester, mackor och yoghurt och bytte om till badkläder.

Vågorna från Stilla havet kan vara märkligt mäktiga och jag och tjejerna njöt i saltvattnet medan Kristina var lifeguard en bit upp på stranden.

Vid strax efter klockan tre var vi tillräckligt saltstänkta och vi tog oss via Greymouth mot Arthurs Pass. Längs vägen försökte vi fylla på Bettan med lite diesel men efter ett par varv på macken för att få en pump som inte stod på fel sida bilen så kom en dam i orange väst till vår hjälp och tankade åt oss. Det gäller att låtsas som om man inte kan något om sitt fordon när vill slippa att tanka själv.

Efter att igår slingrat oss fram på vägen från Nelson så hade vi inga stora förväntningar på första sträckan av vägen genom Arthurs Pass. Dock visade det sig kosta på Bettans bromsar (eller något annat som luktar bränt) att stå i en riktigt brant backe och slira i väntan på att två för breda lastbilar skall passera över bron som vi just skulle ta oss över. Det blev inget foto på detta spektakel, fru Mårtensson passade istället på att bränna 2000 adrenalinkalorier. Kan vara det som luktade bränt när jag nu tänker efter.

För att kunna bryta samman i lugn och ro och vädra ur bilen så stannade vi strax vid en parkering där småtjejerna fick syn på ett vattenfall ett stycke upp på bergssidan. De var redan en god bit på väg innan frun och jag kom oss för att följa efter på denna helt oplanerade hajk längs bergssidan på kvällskvisten.

Trevligt med överraskningar, och utsikten var fantastisk när vi väl kom upp och i fjärran kunde se Bettan som en liten prick vid sidan av vägen.

Den mycket tunna luften gjorde oss gott, och väl framme i byn Arthurs Pass gick det på ett kick att koka sötpotatis, sparris, redig potatis och en god köttbit. (Oklart om det verkligen går snabbare att steka kött i tunn luft, men troligtvis.)

Förutom fina bergstoppar så har Arthurs Pass också slutet eller början på en 8,5 km lång tågtunnel. Högst imponerande sprängd/grävd/byggd mellan 1908 och 1923. Något för Hallandsåstunnelsprojektet att studera tycker jag.

Morgondagen är något oklar än så länge, vi hade planerat att hajka till ett vattenfall, men nu är ju det så att säga redan gjort. Vi får nog ta en tur till info-centrat här för lite tips om vad vi kan spana på. Annars blir det vidare med Bettan mot trakterna kring Christchurch.

Vi kom förresten på en mycket rolig lek här i den tunna luften också. Man får inte säga orden (eller egentligen heller skriva) husbil, campervan, bil och car. Vi kiknar redan av skratt :)