Resdag (!) – 7 september

Idag har vi roat oss kungligt. Inte bara var det ”tube-strike”, det var dessutom en resdag för familjen Mårtensson.

Eftersom vi visste att det skulle vara strejk idag hade vi förberett en alternativ väg till Heathrow (där vi skulle hämta vår hyrbil) för vidare transport (på vänster sida!) till Salisbury.

Buss C10 ”to Victoria” direkt utanför vårt vandrarhem, och sedan National Express vidare till Heathrow. Bilen skulle hämtas 11:50, men vi tänkte att det var lika bra att vara ute i god tid, så vi stod vid busshållplatsen redan 08:30 – tillsammans med sisådär 50 Londonbor som tyckte det vore kul att komma till jobbet, plus kanske 40 tyska ungdomar och deras fuhrers på väg till Madame Tousseue.

Första bussen kom och var fullsmockad – ingen släpptes ombord. Men vi är så listiga att vi räknade ut att om vi backtrackade en busshållplats så skulle chanserna bli större att komma med. Så vi tog vårt bohag och promenerade bakåt längs linje C10. På vägen mötte vi en halvfull buss så vår plan verkade onekligen som genomförbar.

Vid nästa busshållplats stod vi sedan en timme och såg bussarna passera förbi – fulla.
Ok – vi gick till plan C, vilket var att gå över till andra sidan gatan, alltså vi tänkte att vi tar bussen på väg åt andra hållet. Briljant.

En timme och femton minuter senare kom bussen och vi kom lyckligt ombord, visserligen i rakt motsats riktning till dit vi skulle, men roligare att åka buss än att stå stilla.
Tio minuter och tre hållplatser senare blev vi avslängda eftersom den här bussen inte vände för att gå tillbaka.

Nu befann vi oss ungefär så långt borta från vårt första mål som rimligen gick att komma med buss, men Kristina fick tag i en en strejkinformatör som lyckades hitta en plan D för oss.

Ner (!) några våningar under bussterminalen för att ta en ”overground”-linje till West Croyden, där vi sedan skulle kunna fortsätta med buss X26 till Heathrow. Hurra!

Vårt tåg blev sedan först inställt på grund av teknsiska problem, men turligt nog lyckades de skaka liv i det igen. En halvtimme senare var vi framme i West Croyden. Snabba som vesslor hittade vi busstationen några hundra meter bort. En snäll poliskvinna berättade att vi skulle köpa biljetter till bussen i ett snabbköp en bit bort – bussen som gick en gång i halvtimmen skulle gå om fyra minuter.

Jag sprang iväg i regnet, hittade affären som dock inte sålde biljtetter – men han var snäll nog att berätta att de såldes på – overground-stationen. Ganska blöt av ösregent fortsatte jag min joggingtur tillbaka till stationen, hittade rätt tobaksaffär och blev såklart blåst på 14 pund för bussresan.

Blöt, svettig (och lite, lite andfådd) kom jag tillbaka till tjejerna som lite besvikna mötte mig. Buss X26 hade just gått, chauffören hade ändån snällt väntat en stund på att jag skulle komma tillbaka. Biljetterna gick att köpa direkt på bussen för 4 pund…

En och en halv timme senare var vi framme på Heathrow, och vi hittade faktiskt nästan direkt – vår transferbuss till uthyrningen.

En viss förvirring uppstod såklart med vår hyrbilsbokning, men trots att vårt kvitto säger att vi skall lämna tillbaka bilen på Heathrow den 12:e, så försäkrade uthyraren att vi bokat till den 14:e och skall då lämna den på Stansted. Nå, vi får väl se hur det går.

Vid halv fem var vi framme vid vårt nya boende på YHA i Salisbury, lite hungriga eftersom vi missat lunchen, men vi begav oss snabbt ner i centrum och fick oss ett härligt mål mat på en italiensk restaurang. Barnen blev serverade en härlig pizza med en smaskig dessert efter, och frugan och jag tog Rissotto respektive någon pasta med skaldjur.

Nu är klockan åtta och barnen är lite trötta, men vi väntar fortfarande på sänglinne – det är tydligen så att vandrahemmet just idag har problem med leveransen av detsamma. Men va fanken – ingen är förvånad i den här familjen ;-)

Bifogar bild på skadad hyrbil (ifall det blir bråk så skall den bevisa att den fanns där när vi hyrde) samt nerbäddade, numera sänglinneinnehavande fröknar.

/Thomas

London 6 september

Måndag den 6 september
Efter en stor frukost vid 8-tiden begav vi oss på en promenad. Vi gick inte in mot centrum utan i stället på andra hållet. Det verkar vara ett attraktivt område, mycket påkostade fasader. På vägen hittade vi en trappa ner till Themsen, och eftersom det var ebb passade tjejerna och Thomas på att klättra ner för den gistna trappan för att känna på Themsens botten.

Vi hittade en lekplats som verkade vara väl bemedlad. Diverse klätteranordningar, en karusell och vackra hängande växter längs staketet. Och tjejerna njöt.

Vi tog bussen in till stan och vi har redan blivit så rutinerade på bussturerna att vi förstod att vi behövde byta för att hamna rätt. Och när vi var rätt var vi vid Tower Bridge som vi gick över innan vi gick in på Towern. Det var ett virrvarr av byggnader och massor av möjligheter. Vi tittade i det stora vita huset där de visade rustningar och andra föremål från olika tidsepoker i Towern (från 1000-talet). Efter det tog vi en fika innan vi tittade på Kronjuvelerna, som verkligen inte var få. Världens största diamant fanns i en spira och vi fick se en film från Elisabeths kröningsceremoni. Undrar hur mycket allting där inne var värt?

I Bloody tower visades en utställning om hur Towern varit fängelse för en del fiender till kungahuset. Och så fick vi läsa mer om de två prinsarna som blev instängda och som mycket senare hittades som skelett.

De första regndropparna nådde oss när vi gick in mot stan så vi tog en buss. På Charing Cross hoppade vi av eftersom jag läst att det skulle finnas ett shoppingcentrum där. Men det fanns det tyvärr inte, men vi hittade en pub som kunde ge oss lite ny energi; tjejerna åt kycklingschnitzel och pommes, jag kyckling och avokadosallad, thomas lite potatis wedges och en Guiness. Bartendern hade nog bara jobbat några minuter på den puben innan vi kom in, men vi fick allting till slut.

Eftersom vi prickat in ett strejkäventyr i vår i London-tur tog vi sedan snabbt en tunnelbana till Waterloo där vi bytte till Canada Water. Strejken började 17.00 idag och slutar 17.00 i morgon och förväntas göra London till ett trafikkaos imorgon.

På shoppingcentrat vid Canada Water handlade vi lite på ett gigantiskt Tesco (som har öppet 24 timmar om dygnet). En skoluniform står nu på inköpslistan.

Det var inte så mycket inte aktivitet när vi kom tillbaka till vårt hostel på kvällen vid 18.00. Lite läsning i Tracy Beaker, lite surf och lite dagboksskrivning avslutar denna dag.

/Kristina

London 5 september söndag

Vi vaknade ganska tidigt och var nästan först till frukosten, som ingår i vandrarhemskonceptet i England. Antingen var det lagad engelsk variant eller kontinental variant, trodde vi – men det var lite hur man ville med det. Bacon, engelsk korv, bröd, flingor, varm choklad och sen stod vi oss i några timmar.

Vi tog en buss in till stan. Vandrarhemmet ligger strax söder om Themsen så det var lätt att följa geografin. När vi såg Big Ben och London Eye, hoppade vi av. Houses of Parliament och Big Ben var första stoppet och det finns en del bilder för som bevis på att vi var där. Klockan slog halv tio när vi var inne vid Big Ben och jag kände igen ringningen från mormor och morfars klocka. Just idag var det ett cykellopp inne i stan så många av gatorna var avstängda från biltrafik, vilket bara var till vår fördel.

Vi gick över Themsen via Westminister Bridge till London Eye som inte hade någon kö alls, så det var bara att lösa biljett. Innan ”flygturen” fick man se en 4d-show över själva turen med London Eye. De tre d:na var de vanliga, med några delar som gav upphov till kallsvettiga händer. Det fjärde d:et bestod av lite äkta regn, snö, en nysande drake (kanske inte äkta) och dofter.

I ca en timme åkte vi på vår ”flight”. I början var det lite läskigt, med glas ner till golvet, men konstigt nog blev det bättre ju högre upp man kom. Halvvägs runt var vi 135 m upp i luften och då är man över de flesta tak i London. Vi såg Buckingham Palace och kunde se hela London. Betyget från familjen var – ganska rolig.

Vi gick över till andra sidan av Themsen via Golden Jubilee Bridge och vidare till Trafalgar Square. Tjejerna klättrade på lejonen och hittade en kul rutschkana på trappräcket ner. Vi satt ute och tog en fika innan vi gick in på National Gallery där min Madonna-bilds original fanns senast jag var i London, för ca 15 år sedan. Vi tittade på tavlor och letade ett tag innan jag försökte få lite hjälp av en guide, som inte trodde att den var kvar. När vi var på väg att ge upp hittade vi en fantastisk hästtavla och på vägen dit hittade vi en sal som vi inte letat i. Och där hängde hon! Klara fäger och helt svart bakgrund. Sassoferrato hette konstnären – nu ska det inte försvinna igen.

Vi bestämde oss för att ta buss 9 (med förbetalt buss- och tunnelbanekort) till Piccadilly Circus. Vi gick av och promenerade mot Soho, där vi hittade ett nudelställe med matboxar. Vi åt nudlar, ris, fläsk, kyckling m.m. och alla var mätta så att vi inte orkade äta upp. (ja, bortsett från Thomas då) Men nya krafter fick vi så vi orkade ta oss till British Museum via tunnelbanan.

Det är ett stort och pampigt museum med massor av olika avdelningar. Det som intresserade oss mest var nog mumierna från Egypten, Tudormontrarna, Romartidens England och klockutställningen Fötterna var tröttare än huvudena men lite dricka hjälpte upp det hela.

En buss och the Tube tog oss sen till St Pauls, där vi hann in och se oss omkring innan det var dags för orgelkonsert. Vi valde att gå över Millenium Bridge, som vi tror är bron som är med i Harry Potter-filmen då dödsätarna kommer flygande och bron går i tusen bitar. Men det hände inte idag utan vi kunde lugnt korsa Themsen ännu en gång.

Det var många söndagsflanörer ute idag nere vid Themsens gångväg, med det perfekta sightseeingväder som vi hade. Vi gick genom snirkliga vägar med höga, gamla och nya hus runtomkring. Det var en fin gångväg.

När vi kom fram till Tower Bridge tog vi buss 47 & C10 hem till vandrarhemmet igen.

/Kristina