Etikett: Lekplats

Bath (Roman)

Morgonbestyr och sedan in i bilen med riktning Bath.
Flera snirkliga vägar senare var vi i Bath för att kika på vad Romarna gjorde för England när de var här före EU.

Man gillade att bada.

Barnen var därefter överförtjusta över att se att det fanns en Play area i Victoria park i Bath. Jag stannade en liten stund, sen tyckte jag att som familjens fader att det var min plikt att leta upp var vi ställt bilen och hämta den.

Kristina: Det tog så lång tid att t.o.m. Karna blev orolig för var Thomas blev av. Men det visade sig vara helt i sin ordning, eller oordning eftersom parkeringen inte tog kort denna dag och kontanterna var slut både i börsen och i uttagsautomaterna.

Precis innan vi törstade ihjäl kom vi på att vi kunde köpa en dricka på den gigantiska lekplatsen. Tjejerna fick klättra, hänga och snurra och var mycket nöjda.

På vägen hem fick vi återigen se den fantastiska utsikten från de höga kullarna ner i dalarna vid Bath. Så typiskt engelskt som det kan bli i min hjärna i alla fall. Tegelhus med murar, rosor, böljande gröna fält och häckar, spröjsade fönster och röda postlådor. Det är nästan så att man tror att ett mord snart ska begås (vi passerade en by som hette något med Midsomer)…

När vi kom hem på kvällen lagade Thomas hamburgare till oss. Mycket gott oxkött för en spottstyver. Och husets vita till det blev en fin fredagmiddag. Vi började att spela Monopoly och fyra i rad och innan vi gick och la oss hade familjen ett nytt favoritspel.

/Kristina & Thomas

Torsdag – The New Forrest – 9 september

Som alltid – frukost med engelsk betoning. Kristina & Karna tog en snabb runda ner till stan för vatten och bröd till dagens picknik.

Med GPS:en satt på Lyndhorst (?) mitt i New Forrest samt med ”vacker” resväg snirklade vi oss fram på fel sida vägen tills vi såg ett informationscenter där Kristina kollade upp var man kunde köra i parken för att se lite hästar.

Dock, när man väl är inne i ”The New Forrest”, var det inga problem att se pållarna. Det dräller av dem, på vägen, på hedarna och i skogen. Ett par feta grisar och långsamma kor fanns också, de drar tydligen nytta av hästarnas frihet och promenerar lika fritt de.

Gårdar, pubar och hus har inte grindar för att hålla djuren inne utan för att slippa ha dem mumsande inne hos sig.

Barnen tog några tusen vackra hästbilder medan jag fotade barnen – alla var lyckliga. Vi gick en tur på heden med ljung och björnbärsbuskar bredvid det välbetade gräset. Efter en lagom lång stund körde vi vidare genom nationalparken och kom så småningom ner till kusten alldeles vid Isle of Wight.

Längs stranden gick en smal (jättesmal) väg som vi följde några kilometer innan vi högerparkerade och grabbade tag i barnens badkläder och pickniken.

Stranden bestod av små stenar, men det hindrade inte tjejerna att springa ner och känna på Atlanten innan de snabbt bestämde sig för att bada. Det var rätt strömt så de fick hålla sig strax ovanför våglinjen, men det gick att doppa sig om man la sig ner och lät vågorna skölja över så det gjorde de.

Tidvattnet var på väg upp när vi kom till stranden och när vi kom upp till bilen var vägen vi kom på borta, eller i alla fall översvämmad av salt Atlantvatten.

När det var färdigbadat och färdiglunchat gav vi oss iväg igen, med kursen sakta satt mot Salisbury. Vi körde lite fel, men det visade sig vara rätt för plötsligt mitt ute i skogen hittade vi ett trevligt värdshus där det blev cream tea som består av te och scones med clotted cream och jordgubbssylt.

Hästarna sprang glatt omkring och det blev några fler foton, och dessutom fanns en mycket trevlig lekplats som barnen passade på att prova. I skogen finns mest gamla ekar och en hel del järnek, men inga kantareller. Kanske någon liten Karl Johansvamp men det hjälper ju inte, eller hur?

På fortsatt snirkliga vägar tog vi oss till utkanten av Salisbury och affären Tesco där det inhandlades skoluniformer till barnen och lite ny lunchmat för utflykten imorgon.

Kvällens middag var nere i stan på Fish Row (en gata) och på en Fish & Chips takeaway. Fish & Chips med salt och vinäger i papper – en efterlängtad middag som alla njöt av. Till och med de tre i familjen som inte gillar fisk så värst mycket i vanliga fall.

På kvällen blev det lite Vänner och lite Jenga och lite varm choklad med kolasmak för tjejerna och kaffe och te för oss vuxna.

/Thomas & Kristina

London 6 september

Måndag den 6 september
Efter en stor frukost vid 8-tiden begav vi oss på en promenad. Vi gick inte in mot centrum utan i stället på andra hållet. Det verkar vara ett attraktivt område, mycket påkostade fasader. På vägen hittade vi en trappa ner till Themsen, och eftersom det var ebb passade tjejerna och Thomas på att klättra ner för den gistna trappan för att känna på Themsens botten.

Vi hittade en lekplats som verkade vara väl bemedlad. Diverse klätteranordningar, en karusell och vackra hängande växter längs staketet. Och tjejerna njöt.

Vi tog bussen in till stan och vi har redan blivit så rutinerade på bussturerna att vi förstod att vi behövde byta för att hamna rätt. Och när vi var rätt var vi vid Tower Bridge som vi gick över innan vi gick in på Towern. Det var ett virrvarr av byggnader och massor av möjligheter. Vi tittade i det stora vita huset där de visade rustningar och andra föremål från olika tidsepoker i Towern (från 1000-talet). Efter det tog vi en fika innan vi tittade på Kronjuvelerna, som verkligen inte var få. Världens största diamant fanns i en spira och vi fick se en film från Elisabeths kröningsceremoni. Undrar hur mycket allting där inne var värt?

I Bloody tower visades en utställning om hur Towern varit fängelse för en del fiender till kungahuset. Och så fick vi läsa mer om de två prinsarna som blev instängda och som mycket senare hittades som skelett.

De första regndropparna nådde oss när vi gick in mot stan så vi tog en buss. På Charing Cross hoppade vi av eftersom jag läst att det skulle finnas ett shoppingcentrum där. Men det fanns det tyvärr inte, men vi hittade en pub som kunde ge oss lite ny energi; tjejerna åt kycklingschnitzel och pommes, jag kyckling och avokadosallad, thomas lite potatis wedges och en Guiness. Bartendern hade nog bara jobbat några minuter på den puben innan vi kom in, men vi fick allting till slut.

Eftersom vi prickat in ett strejkäventyr i vår i London-tur tog vi sedan snabbt en tunnelbana till Waterloo där vi bytte till Canada Water. Strejken började 17.00 idag och slutar 17.00 i morgon och förväntas göra London till ett trafikkaos imorgon.

På shoppingcentrat vid Canada Water handlade vi lite på ett gigantiskt Tesco (som har öppet 24 timmar om dygnet). En skoluniform står nu på inköpslistan.

Det var inte så mycket inte aktivitet när vi kom tillbaka till vårt hostel på kvällen vid 18.00. Lite läsning i Tracy Beaker, lite surf och lite dagboksskrivning avslutar denna dag.

/Kristina