Downunder – Sida 7 – Soliga dagar

Nu är vi så där fint kulturella igen. Fast just nu är det fika och wifi-paus

Paraparaumu Beach

Idag. Just nu kväll och jag funderar på att ge Apple ett förslag om upplysta, trådlösa tangentbord. Lokal tid närmare 23:00 och det är mörkt ute och inne sedan någon timma. Familjen sover i sina sängar och jag märker själv att fingersättningen på tangentbordet kanske inte är den bästa. Nåja. Trägen vinner.

För dagen fanns inga planer, vi började lite lätt med läxor efter frukosten och sedan tog vi bilen in mot Paraparaumu city – i motsatts till ”beach” där vårt hostel ligger. Det är verkligen bara ett stenkast till vattnet från vårt hostel, åtminstone när det är flod. Vandrahemmet var tidigare ett hotell, standardkraven ökar ju med åren. Byggt på sand i början av 1900-talet, och det lutar betänkligt på sina ställen antagligen just av den anledningen. Vid frukostbordet gäller det verkligen att sitta vid rätt sida ifall någon råkar spilla ut mjölken.

Inne i ”city” hittade vi ett trevligt köpcentra där vi kunde botanisera bland tjejernas huvudintressen – böcker och kläder. Nåja, jag köpte mig en grön flisjacka som ersättning för min fina flanellskjorta a la skogshuggare som vi förmodligen glömde i Auckland. Ingen stor förlust om man frågar till exempel mina projektkollegor på Sony, vi får väl se om den nya jackan kanske får fler ”likes”.

Malva lyckades inte hitta sin eftersökta bok ”The Virgin’s Lover” av Philippa Gregory, men Amazon kom till hennes räddning och den sena eftermiddagen ägnades åt läsning på min Kindle. Vi andra tog en promenad längs stranden under tiden. Inte superfint väder idag, men det räckte för att doppa tårna och leka med fiskmåsarna i alla fall.

Ikväll fixade Kristina finmiddag med lammkorv, kokt potatis, sötpotatis och syrlig brunsås. Jag stod för vinet, ett lokalt (väldigt) producerat Pinot Gris.

Efter middagen blev det mera läsning för Malva, och ett par parti med medhavda 91:an kortleken för övriga. Vi hann med ”Manöver!” och ”Elvira” innan det blev dags att varva ner. Som jag minns det vann jag allt.

Imorgon räknar vi med att lämna tidigt och bege oss till Wellington och ett troligen mycket fint museeum. Vi hoppas på regn :)

Lucia 2012

Luciadagen uppmärksammade vi inte alls. Vi passade i stället på att sova ända till 8 – kanske vi nu är helt omställda i tid. Vi kom i och för sig inte hem förrän efter 11 från bion.

Efter att ha packat ihop allt och ätit en god frukost med Just right och mackor med ost, hallonsylt och skinka, körde vi söderut denna regniga morgon. Vi kom till Taupo och bestämde oss för att fortsätta. Längs med lake Taupo var det helt fantastiska vyer. Så vi fortsatte att köra och var snart framme vid den aktiva vulkanen Mt Tongariro. Som vanligt när jag tycker att det är lite läskigt trivs Thomas som fisken i vattnet. Det kom lite tjockare rök efter ett tag och jag ville åka vidare innan vi stannade på picknick. Vi mötte ungefär en bil var tjugonde minut, så det var lite ensligt.

Det var i nyzeeländsk anda skiftande natur. Det började grönt och skogigt ( som skogsscenerna någonstans i mitten av the Hobbit), sen blev det bergigt och mindre växtlighet. Uppe på höglandet vid bergen (Mt Ruapehu som vi passerade var en snötäckt topp på ca 2900 m) var det tussock och torrt. Sen blev det böljande gröna kullar med får och kor. Som att köra i Brösarps backar fast de var högre och tog liksom aldrig slut.

Vi missade ett par stopp, vilket nog var “meningen” för vi hamnade på ett fint ställe – Paraparaumu beach – på ett mysigt YHA vandrarhem.

Fin avokado, som vi köpt vid ett stopp på vägen, bacon, spagetti, keso, ketchup blev en fin middag. Och lite sauvignon blanc. Till dessert var det tangelos, som Graeme frukthandlaren odlat, och jordgubbar.

It’s warm in Hell(s Gate)

121212 12:12 lyckades vi få till ett gemensamt foto i Hells Gate, vi hittade inte självutlösaren men Karna har rutin och vi tog en video som vi skall skärmdumpa en bild från.

Under dagen har jag haft en intressant smskonversation med en blivande krögare angående namnet på dennes nästa restaurang. Jag har kanske inte helt klart för mig ännu vad namnförslagen egentligen är, men det kommer onekligen bli kul att se om alla inblandade tycker det var bra idéer som föddes under den nyzealändska lussevakan. Jag är försiktigt optimistisk.

I Hells Gate fick man traska runt och lukta på gaserna och beundra leran som kom från underjorden. Det tog sisådär 1,5h inklusive vår medhavda picknick sidan om Kakahi Falls som var stället dit Maorikrigarna vid Rotorua gick för att skölja av sig blodet innan man tog sig hem till familjen efter dagens slit/krig. Som en bastuklubb misstänker jag, även om jag aldrig varit i Gyllebo och testat. (Om man inte räknar hemma hos Martin och Sanna, i deras hemmabyggda bastu, och det kanske man ska vid närmre eftertanke.)

Sista aktiviteten vid Hells Gate var ”spa”, först med bara fötter i gegga och sen så mycket av kroppen som fick plats i lerbassängen. Vi var ju rätt snygga och lena i hyn redan innan, men nu… Efter att leran så att säga sköljts av (från kroppen ner i bikini/badbyxa) så blev det varmbad för hela kroppen. Rätt skönt, även om det luktade lite fjolårsägg. Vi kommer minnas dagen länge – badkläderna doftar avlopp även efter att de tvättats – så det var väl investerade dollars.

Småyra av värmen tog vi en repa förbi affären och förstärkte vårt lager av mat. Inga skador på bilen blev det, men det var close call på en tant med kundvagn på parkeringen. Det hade hur som helst varit lugnt, jag kunde trots min järnvilja inte stå emot ”Gold”-paketet på hyrbilen, så vi kan utan kostnad köra över/på/under vilket ekipage som helst utan merkostnad. Gött.

Det blev grillad kyckling, grönsaker i sås och nudlar till kvällsmat. Allt mycket smakligt och gemytligt tillagat av mestadels Kristina. Grillar gör självklart jag.

Efter middagen en kopp kaffe tätt följt av en ny runda in till stan och färska filmen The Hobbit: An Unexpected Journey. Specialmugg med popcorn x3 stödköptes och vi ställde oss sen först i kön för att få de bästa platserna.

Första 20 (?) minuterna av filmen utspelas till stor del i Hobbiton, och det var en overkligt härlig känsla att vi var just där för bara någon dag sedan. Enda skillnaden var egentligen att det var fler synliga håriga ben i filmen än i verkligheten. Filmen fick högsta betyg av familjen – bra jobbat Peter! (mfl)

Imorgon bär det iväg söderut, oklart ännu mot vilket mål, men det blir troligen någon aktivitet där vatten är en faktor eller två.

121212 12:12 Hells Gate:

Liten tjej i gryta:

Picknick vid varmt vattenfall:

Naturspa:

Leaving Leemings

Graham skulle iväg på en utflykt idag med motsvarigheten till PRO. Han var väldigt glad över utflykten till ett mejeri i Hamilton.

Efter ännu en ganska tidig frukost i Cambridge var det dags för ett avsked. Lite tårar…

När vi packat det sista i våra väskor kom Susan, äldsta dottern med sina fyra äldsta barn. Den yngste sonen, Harrison, gick i skolan. Terminen slutar olika snabbt på olika stadier tydligen. Vi fick i alla fall träffa Christopher, Olivia, Sophie och Xavier. Det kändes inte som att det var så stor skillnad mellan svenska 13-19-åringar.

Vi tog farväl av Judy och Thomas körde oss först till Tirau, där vi åt på Subway, och sen till Rotorua. Vägen dit var skogig och kullig med lövträd och massor av ormbunkar på stam – ferns. De ger mig känslan av att det ska dyka upp ett par dinosaurer.

Vädret hade hunnit bli riktigt fint och det var nog 25 grader. En fin stad och helt underbar känsla av sommar. Vi gick och handlade lite allehanda nödvändigheter och onödvändigheter. Vid femtiden kom vi fram till campingen vi ringt i förväg och bokat. En väldigt enkel stuga på en fin camping som tydligen är billig trots att man kan studera flygplanen när de sveper över oss på väg till flygplatsen här intill.

Karna och Thomas badade i poolen här på campingen och sen åt vi en utsökt grillad biff, grönsaker och baguette. En ljum kväll och vi satt skönt i skuggan trots att klockan var nästan åtta. Och så testade vi lite olika nyzeeländska choklad. Än så länge leder Moro gold över en mystisk med jelly, smarties och poppande pulver i.

Imorgon kväll skall premiärlejonen gå och se The Hobbit på bian i Rotorua

The Hobbiton – 2012-12-10

Idag var vi och kollade på ett av ställena där de spelade in Lord of the Rings triologin samt den nya filmen ”The Hobbit”. Platsen är i filmen det ställe där Hobbitarna bodde.

Vi började med att åka från Cambridge, där de som mamma bodde hos när hon var utbytesstudent bor, till en stad kallad Matamata. Från Matamatas turistbyrå åkte vi buss i femton minuter tills vi var precis utanför ”Hobbiton”, som stället kallades. Där hoppade vi på en annan buss tillsammans med vår guide. Det tog nog cirka fem minuter, sen var vi framme.

Allting var väldigt vackert. I både filmen och i boken så bor hobbitarna i hus insprängda i kullar, med små runda dörrar och små pitoreska trädgårdar. Vi fick se dessa hus (det fanns cirka 45 stycken!) och även en pub som också är med i filmen.
Efter att ha gått omkring i cirka två timmar så åkte vi tillbaka till Cambridge.

Vid pennan Malva