New Zealand – Sida 2 – Soliga dagar

18 december Nelson-Punakaiki

Idag har vi åkt från Nelson. Efter att ha åkt ett tag kom vi fram till ett ställe där vi stannade som hette Buller Gorge, en typ äventyr…
Skoj, skoj! Det må jag tala om för dig lilla, kära dagbok!
Man fick gå över en hängbro tvärs över ett brett, stort och djupt vatten. (En flod)
Sedan gick vi ungefär i en halvtimme i en regnskog och till sist kom vi fram vid ett vattenfall – trodde vi i alla fall att vi gått till…
..det var mer som en fors skulle jag vilja säga. Om man istället för att med besvär, men ändå spänning skulle klättra på klipporna vid floden, skulle falla ned, skulle det inte ta lång tid att drunkna!

När vi kom tillbaka till hängbron åkte Malva och pappa med dinglande ben över den breda floden säkert 50 m upp!
De åkte nämligen på en lina med typ sitsar som hängde ned där man satt ensam med sitt bälte. (Fast sitsarna var nära varann)

Tja… Sedan fortsatte vi med husbilen till Punakaiki (en stad/by med ett så vanligt namn…) Kanske möjligen vanligare än Paraparaumo beach! Nå, vi åt god kvällsmat och vi avslutade just en omgång Plump.

Allt för idag!
See you dear dairy!
från Karnas dagbok

Pappa tillägger att vägen hit från Nelson var fantastiskt rolig och fantastiskt vacker att köra!

———
Kristina:
Imorse lämnade vi Nelson. Där var det odlingar av alla de slag runt omkring staden. Druvor till vin, oliver, kiwifrukter, bär mm. Men det vanligaste där var nog någon slags barrskog (som en gran med långa barr). Det är inte så snyggt skövlat, utan ser verkligen bart ut på vissa ställen.

När vi kört i ca en timme kom vi in i landet mot den västra sidan av Sydön och då blev det regnskog. Eller i alla fall naturreservat med mycket orörd skog som får mycket regn. Alltså var det otroligt grönt och vackert. Träden har olika kulörer i grönt och de svarta stammarna på the black beeches är snygga mot det gröna.

Och så är det ju otroligt brant och ringligt. Jag har försökt fånga lite på bild, men det blir inte riktigt detsamma. Det är så obebyggt här. Jag tänker alltid på irrelevanta saker som; hur får de fram färsk mat upp hit? Kan de beställa på postorder och i så fall vad kostar den frakten? Skolbuss här? Vad gör man om man får ett barn som blir åksjuk i bil? på tal om åksjuk: komiskt att jag funderade på hur jag skulle klara båtfärden från Wellington häromdagen. De rullningarna där hade vi nog klarat av innan vi kört i en kvart idag med husbilen. Det skumpar något oerhört. Vi har fått använda roddartejp för att få kylskåpsdörren att vara stängd i alla kurvor.

Det där med postordern får bli på det gamla sättet då med en katalog, för under de ca 5 timmar vi har åkt idag har vi nog haft täckning för ett telefonsamtal i ca 10 minuter. 3g har inte funnits alls idag.

Vägen vi kört längs är en s.k. state highway och hastighetsbegränsningen är 100 nästan hela tiden, men det är serpentinväg hela tiden med gula skyltar som rekommenderar hastigheten för nästa kurva. Ganska ofta är den 35 km/h.

Med vår höga husbil (3m) når vi ibland upp till trädens grenar. För att göra vägarna här i det slingriga lanskapet säkra sätter de ibland upp vägräcken. Jag har studerat dessa idag och kommit fram till att kriterierna för att ett räcke ska sättas upp är att det är ett stup på mer än 10 meter ner från väggrenen och väggrenen är smalare än 80 cm innan stupet kommer. Det har varit många delar med räcke och många delar av vägen har varit utan räcken idag.

Det är mystiskt att man kan köra om cyklister på dessa vägar…

17 december fina floden – Nelson

Vi lämnade världens vackraste campingplats efter frukost ute. Vi styrde mot Nelson och det var minsann inte så platt dit. Det ringlade sig både uppåt och neråt, med branta stup på sidorna.

Vi gick en stund i Nelson. Jag fick gå och köpa ett par julklappar i en timme. Och jag upptäckte att mitt visakort är avmagnetiserat. Tur att jag tog med mig min man.

Det blev riktigt varmt efter en sval morgon, så vi styrde mot havet. Precis vid badstranden fanns en camping som vi tog in på. Det var ett icke så genomtänkt beslut. Plötsligt-i-Vinslöv-känslan var lite övermäktig. Och varmt kvalmigt. Vi åt lite mackor och sen skulle vi gå till havet. Det visade sig vara träskland och väldigt svårt att nå det vackra turkosa havet. Vi fick ta bilen dit, men innan vi hann fram så kom regnet. Thomas och Karna trotsade det och tog sig ett dopp i alla fall.

Efter ”badet” åkte vi och handlade mat så att vi står oss ett par dagar. Lite tvättade blev det också, två maskiner, varav den ena hänger på tork här inne i husbilen, kors och tvärs i taket.

God mat blev det ikväll igen, färska tigerräkor stekta i lite asiatisk vitlök, lite tangelojuice och skal samt en aning färsk mynta. Sen blev det lammgryta med nypotatis.
från Kristinas anteckningar

16 december Wellington/Picton/Floden

Vi gick upp tidigt för att komma med bussen till färjan 7:25 Thomas hade rekat så det gick snabbt och lätt från Downtown backpackers till tågstationens andra sida (ca 250m)

Vi lämnade vår andra dåliga investering på hostelet: kylväskan som man kopplar till elen i bilen (använd ca 2 timmar). Igår lämnade vi en uppsättning lakan till Barnacles Hostel, Paraparaumo. Det verkar som att alla ställen numera har sänglinnen.

Färjan över till Sydön var inte alltför rullig eller skumpig. Det skulle vara 2m höga vågor idag, och på tavlan vid incheckningen stod det att det var ”light” sea idag. Till skillnad från moderate, heavy eller storm.

Och det var otroligt vackert med det turkosa havet och landskapet när man går ner i sundet till Picton.

I Picton blev vi mötta av Sunrise holidays som hyrde ut husbilen. Ett litet familjeföretag och det kändes helt rätt. Det var ingen liten bil, känns värdig ett julfirande tycker jag.

Vi styrde mot Havelock denna varma dag, men trots en fin hamn och musselfarmar kunde man inte bada där.

Damen på campingen föreslog att vi kunde åka en halvtimme mot Nelson och bada i floden. Nåja tänkte vi, det får väl duga.

Och det gjorde det verkligen. Vi bor på friluftscampingen vid floden (Pelorus bridge) nu. Helt underbar dag och ett vackert ställe!
från Kristinas DayOne-anteckningar

Pappa Thomas ätandes macka på båten mellan Wellington – Picton:

I Wellington, 15/12 -12

Vi packade ihop våra saker efter frukost och styrde mot Wellington längs kustvägen. Det var turkost vatten och soligt.

I Wellington gick vi på museet Te Papa, som är det nationella museet. De har utställningar om Nya Zeelands natur, geologi och människorna som kommit hit. Jag lärde mig att det bara var ca 800 år sedan de första maorierna kom hit till NZ. De har alltså levt kortare tid här än åldern på Simrishamns kyrka, kom jag och tjejerna fram till. Vi fick testa hur det är att vara med om en jordbävning och så åkte vi en “bumpy ride” där man fick spänna fast sig i stolar på en liten bio. Så nu behöver vi inte uppleva hur det är att svinga oss ut över stup i en lian, åka skateboard nerför de branta gatorna i Wellington eller bada med delfiner. Eller?

Vi tog vår lunch ute vid havet utanför Te Papa. Det fanns en hel del som tyckte det var en bra idé att bada i hamnen. Det fanns till och med trampoliner där så att man skulle komma ännu högre upp när vattnet nu var lågt.

Vi gick på stan en stund, men handlade inget mer än en risväska så att vi skulle kunna slippa alla de små påsarna med mat som vi har med oss.

Thomas lämnade hyrbilen en evighet iväg, tog bussen tillbaka och mötte upp i hostelets common room. Vi hade då hunnit med att avsluta julkakan och lite choklad och kände oss redo för lite kvällsmat.

Vi gick en bit uppåt stan och hittade en restaurang ”Arizona” som var typ amerikansk och rätt trevlig. Tjejerna åt spicy chicken burritos, Thomas Beer Breaded Fish & chips och jag Quiesadillas con pollo. Till denna fantastiska måltid (jo faktiskt) drack vi allihopa öl. Jag en IPA, Thomas en vanlig Ale och tjejerna Ginger Beer. Till efterrätt blev det en extra öl till Thomas och Cheesecake respektive rabarberpaj till flickorna.

Imorgon är det en tidig start, vi skall checka in till färjan redan 07:30. Nästan som om man inte har semester.

Vi tänker mycket på våra nära och kära, och där inkluderar vi självklart de båda katterna Lotus & Vallmo. Det är skönt att veta att de har det bra, om än det varit lite kallt för dem i Hammar när pannan varit trasig. Lite synd om kattpassarna har det ju förstås också varit :)

Vackert även från bilen

Jättestor bläckfisk i sitt eget spad

The bee hive, eller parlamentshuset i Wellington

The Beatles har tydligen också varit på besök

Vid hamnen, där det badades

Tre desserter

Snedvriden Thomas-huvudrätt

Mysiga Lotus i sängen i Hammar

Paraparaumu Beach

Idag. Just nu kväll och jag funderar på att ge Apple ett förslag om upplysta, trådlösa tangentbord. Lokal tid närmare 23:00 och det är mörkt ute och inne sedan någon timma. Familjen sover i sina sängar och jag märker själv att fingersättningen på tangentbordet kanske inte är den bästa. Nåja. Trägen vinner.

För dagen fanns inga planer, vi började lite lätt med läxor efter frukosten och sedan tog vi bilen in mot Paraparaumu city – i motsatts till ”beach” där vårt hostel ligger. Det är verkligen bara ett stenkast till vattnet från vårt hostel, åtminstone när det är flod. Vandrahemmet var tidigare ett hotell, standardkraven ökar ju med åren. Byggt på sand i början av 1900-talet, och det lutar betänkligt på sina ställen antagligen just av den anledningen. Vid frukostbordet gäller det verkligen att sitta vid rätt sida ifall någon råkar spilla ut mjölken.

Inne i ”city” hittade vi ett trevligt köpcentra där vi kunde botanisera bland tjejernas huvudintressen – böcker och kläder. Nåja, jag köpte mig en grön flisjacka som ersättning för min fina flanellskjorta a la skogshuggare som vi förmodligen glömde i Auckland. Ingen stor förlust om man frågar till exempel mina projektkollegor på Sony, vi får väl se om den nya jackan kanske får fler ”likes”.

Malva lyckades inte hitta sin eftersökta bok ”The Virgin’s Lover” av Philippa Gregory, men Amazon kom till hennes räddning och den sena eftermiddagen ägnades åt läsning på min Kindle. Vi andra tog en promenad längs stranden under tiden. Inte superfint väder idag, men det räckte för att doppa tårna och leka med fiskmåsarna i alla fall.

Ikväll fixade Kristina finmiddag med lammkorv, kokt potatis, sötpotatis och syrlig brunsås. Jag stod för vinet, ett lokalt (väldigt) producerat Pinot Gris.

Efter middagen blev det mera läsning för Malva, och ett par parti med medhavda 91:an kortleken för övriga. Vi hann med ”Manöver!” och ”Elvira” innan det blev dags att varva ner. Som jag minns det vann jag allt.

Imorgon räknar vi med att lämna tidigt och bege oss till Wellington och ett troligen mycket fint museeum. Vi hoppas på regn :)

Lucia 2012

Luciadagen uppmärksammade vi inte alls. Vi passade i stället på att sova ända till 8 – kanske vi nu är helt omställda i tid. Vi kom i och för sig inte hem förrän efter 11 från bion.

Efter att ha packat ihop allt och ätit en god frukost med Just right och mackor med ost, hallonsylt och skinka, körde vi söderut denna regniga morgon. Vi kom till Taupo och bestämde oss för att fortsätta. Längs med lake Taupo var det helt fantastiska vyer. Så vi fortsatte att köra och var snart framme vid den aktiva vulkanen Mt Tongariro. Som vanligt när jag tycker att det är lite läskigt trivs Thomas som fisken i vattnet. Det kom lite tjockare rök efter ett tag och jag ville åka vidare innan vi stannade på picknick. Vi mötte ungefär en bil var tjugonde minut, så det var lite ensligt.

Det var i nyzeeländsk anda skiftande natur. Det började grönt och skogigt ( som skogsscenerna någonstans i mitten av the Hobbit), sen blev det bergigt och mindre växtlighet. Uppe på höglandet vid bergen (Mt Ruapehu som vi passerade var en snötäckt topp på ca 2900 m) var det tussock och torrt. Sen blev det böljande gröna kullar med får och kor. Som att köra i Brösarps backar fast de var högre och tog liksom aldrig slut.

Vi missade ett par stopp, vilket nog var “meningen” för vi hamnade på ett fint ställe – Paraparaumu beach – på ett mysigt YHA vandrarhem.

Fin avokado, som vi köpt vid ett stopp på vägen, bacon, spagetti, keso, ketchup blev en fin middag. Och lite sauvignon blanc. Till dessert var det tangelos, som Graeme frukthandlaren odlat, och jordgubbar.