New Zealand – Soliga dagar

Julafton

Vi vaknade hyfsat tidigt och åt brunch på nylagade pannkakor och fruktsallad samt annat gott. Vi satt inne för att kunna njuta av våra dekorationer.

Förmiddagen ägnade vi åt vad vi kände för: läsa, fixa med bilderna, spela kort och njuta av utsikten. Ungefär som vanligt en julaftonsförmiddag, fast utan brasan och med ett turkost hav.

Innan vår båttur hann vi ta en takeawaylunch på strandkanten i skuggan där. Mycket folk var det på piren, ett kryssningafartyg låg längre ut och småbåtar gick i skytteltrafik för att passagerarna skulle få gå in i hamnen ett par timmar. Bra business för Akaroa!

Egentligen skulle vår tur med Tony börja vid 14, men vi väntade på att hans bror skulle följa med, så vi låg kvar och väntade vid kajen. Med på turen följde också ett australiensiskt par som firade julen ombord på kryssningfartyget.

Det var en fin dag för en fantastisk tur. Turkost hav, lite vågor bara och hyfsat varmt.

Vi hann inte långt ut i bukten innan de första Hector-delfinerna mötte upp. De är verkligen gulliga, ganska små i jämförelse med Flipper men ändån väldigt snabba. De hade inga problem att simma in mot båten och sedan snabbsimma framför fören med små hopp och skutt.

Vi åkte hela vägen ut från Akaroas bukt, och besökte trevliga vikar och grottor som bildats i lavan när den gamla vulkanen haft sina utbrott. Tony tog oss också till en sälkoloni som hade alldeles nyfödda valpar. De var riktigt söta, och de hade fått tag i ett riktigt bra ställe att bo på.

På vägen tillbaka fiskade Tony upp sina kräftburar där den förväntade fångsten skulle bli julmiddag för honom, hans bror och mamma, men tyvärr var burarna för en gångs skull tomma. Å andra sidan fick vi i samma veva syn på en Southern Royal Albatross, och Tony blev riktigt glad för det i stället, det var årets första han sett. Tony hade med sin systemkamera så vid tillfälle skall vi ta bilderna som han fick på fågeln från hans Facebooksida.

Some pics of the Albatross, taken by skipper Tony

Lille Julafton Tree Crop Farm

Vi sov sådär otroligt länge igen. Gick till sängs ganska sent också efter lite spel och glada skratt till bästaste Vännerna.

Andrafrukost på verandan kring bordet som mest är en platsmarkör eftersom det dels är otroligt högt upp till bordskivan från campingstolarna och dessutom står bordet i en svart backe, vilket tenderar få mjölk och flingor i de djupa tallrikarna att vara eljest.

Vid 12-slaget tog vi på oss vandringskläderna och begav oss ner till Akaroa, för att sedan svänga vänster upp på berget mot Tree Crop Farm för en sen lunch.
Tree Crop Farm var ett av ställena som vi försökte boka över julen här i Akaroa, de har det väldigt mysigt med fin trädgård och minst en mysig ”trädkoja”. Alla hus/rum/skjul är dock gjorda för att bebos av två personer, allra helst i stark passion för att bäst dra nytta av alla faciliteter.
Lunch blev det tyvärr inte heller eftersom de inte hade öppet i caféet just idag, men för vars $5 kunde vi gå en sväng i trädgården och få ett glas vatten med citronverbera. Vi var alla mäkta imponerade, men jag tror att utedass och sandflies hade frestat på familjens tålamod å det grövsta, så en Bettan med inhouse toa är nog inte helt fel. Och så har vi ju så mysiga grannar här också. Får nog gå en sväng senare idag och FB-frienda. Kanske sätter jag upp en page för ”We who spent Christmas in Akaroa Top Ten Holiday Park in our motor homes”.

Efter att ha spankulerat en stund hos de trevliga människorna uppe på berget sladdade vi nerför grusvägen mot Akaroa igen, tog till vänster och var snart nere på caféet vi lunchade på igår. Vi gjorde samma idag, nu även med ännu rejälare portioner av Chickenburger, Fish & Chips, Chowder. Och så en öl till familjefadern.

På eftermiddagen julhandlade Kristina, Karna badade, och vi andra två kollade upp saker på bland annat internet.

Ikväll har Karna och jag spelat ”Ticket to Ride”, ett brädspel vi liksom Monopol och Risk har med oss på iPaden. Det var första gången för oss, och vi gillade det mer och mer efterhand som vii så saktiliga kom på vad det gick ut på.

Nu är det snart Julafton, klapparna ligger redo under granen.

Vackra Akaroa

Vi tog sovmorgon och sov ända till 9.30, nu när vi skulle stanna kvar. Vi bestämde oss faktiskt för att stanna över jul här.

Lördag i Akaroa känns som att vara på semester. Det är vi ju faktiskt med! Vi flanerade i stan, tittade i diverse presentbutiker och beställde en båttur till julafton.

Ett mysigt trädgårdscafe fick bli vårt lunchställe.

Fin utsikt från plats L på campingen.

Middagen på kvällen bestod av biff, sallad med vattenmelon i, sparris och surdegsbröd. Och lite Villa Maria Gewurtstraminer till det. Fruktsallad till dessert.

Fin utsikt på kvällen med. Vi tog en plats med havsutsikt och det känns helt rätt. Karna och jag spanade lite på stjärnorna när vi gick på toa på kvällen. Orion var lätt att se.

Ashburtondag

Ashburtondag. Vi försökte se Judy och Grahams hus, men det var så övervuxet att det var svårt. Vi gick ner till floden lite också.

En sväng förbi Ashburton Collage blev det också, efter en stund började man komma ihåg vad de olika byggnaderna innehöll och vilka ämnen man hade. Inga barn i skoluniformer eftersom jullovet redan börjat.

Nere i stan köpte vi lite förnödenheter och julpynt. Tjejerna hittade var sin bok, Karna en nyutkommen Lemony Snicket och Malva en Philippa Gregory. Och så tog vi en fika på ett coolt café.

Vi tänkte sen köra mot Christchurch men bestämde oss för att köra mot Akaroa i stället. Det var lika brant som vanligt på de nyzeeländska vägarna, men vi kom fram. Campingen ligger vackert på en sluttning ner mot Akaroa. Thomas och Karna gick på upptäcktsfärd medan jag stekte ca 1,5 kg köttbullar.

20 december Arthurs Pass – Ashburton

Efter en kall morgon i Arthurs pass väntade vi tills solen kom ner mellan bergen och värmde vårt fordon. Det var ungefär vid 8.30. Snabbt blev det varmt ute med och vi kunde äta frukost i solen.

Det ligger ett annat vattenfall än det vi gick till igår vid Arthurs pass. En halvtimme skulle det ta att gå dit och det gjorde det väl med. Det var trappsteg så gott som hela vägen upp till fallet. Någon har släpat och byggt rejäla trappor som ska klara både snö, regn och lite jordskred. Tack till er som gjorde det!

Det var hisnande vackert.

Vi körde en bit längs hyfsade vägar enligt mina känselspröt. Efter cirka en timme var vi framme vid stället som Mange och Maria besökte för några år sedan. Några scener ur Narnia spelades in här vid Flock Hill, nära Castle Hill.

Det fanns en restaurang där så vi passade på att bli uppassade.

Det hade hunnit bli riktigt varmt. Vi hittade en grotta som det rann vatten genom, så vi badade fötterna i det svala vattnet. Med skor på.

Thomas och Karna gav sig av på klippbestigaräventyr medan Malva och jag slappade i skuggan respektive soffan.

Efter Castle Hill körde vi mot Methven och sen Ashburton. Vi hittade en camping där som dessutom hade en varm pool. Thomas gick på ölletarrunda innan vi åt vid 20.30. Tjejerna läser och det är lugnt i vårt lilla hem.

Pannkakor, salthav och alper

Regnet paddrade mot våran Bettan hela natten, men när campingens halogennattlampa släcktes grydde dagen med en halvklar himmel som snart blev helt färdig.

Frukost på verandan följt av tömning av Bettans tarm och task och så var vi åter redo att bege oss ut för att slita däck. Denna gång kom vi bara en knapp kilometer till Pancake rocks och blowholes. Blowholesen var inte igång men stenarna var där de skulle plus flax-gräset som Kristina provade att spinna garn med.

Sidan om denna fina attraktion fanns ett internetställe, så efter ett par dagars ”No service” kunde vi ta del av lite mail och uppdatera vår resedagbok. Några kaffe senare var vi på rull igen för att leta efter en lämplig yta att inmundiga vår lunch på. En pyttebit senare stannade vi precis vid stranden i solen, kastade i oss lite rester, mackor och yoghurt och bytte om till badkläder.

Vågorna från Stilla havet kan vara märkligt mäktiga och jag och tjejerna njöt i saltvattnet medan Kristina var lifeguard en bit upp på stranden.

Vid strax efter klockan tre var vi tillräckligt saltstänkta och vi tog oss via Greymouth mot Arthurs Pass. Längs vägen försökte vi fylla på Bettan med lite diesel men efter ett par varv på macken för att få en pump som inte stod på fel sida bilen så kom en dam i orange väst till vår hjälp och tankade åt oss. Det gäller att låtsas som om man inte kan något om sitt fordon när vill slippa att tanka själv.

Efter att igår slingrat oss fram på vägen från Nelson så hade vi inga stora förväntningar på första sträckan av vägen genom Arthurs Pass. Dock visade det sig kosta på Bettans bromsar (eller något annat som luktar bränt) att stå i en riktigt brant backe och slira i väntan på att två för breda lastbilar skall passera över bron som vi just skulle ta oss över. Det blev inget foto på detta spektakel, fru Mårtensson passade istället på att bränna 2000 adrenalinkalorier. Kan vara det som luktade bränt när jag nu tänker efter.

För att kunna bryta samman i lugn och ro och vädra ur bilen så stannade vi strax vid en parkering där småtjejerna fick syn på ett vattenfall ett stycke upp på bergssidan. De var redan en god bit på väg innan frun och jag kom oss för att följa efter på denna helt oplanerade hajk längs bergssidan på kvällskvisten.

Trevligt med överraskningar, och utsikten var fantastisk när vi väl kom upp och i fjärran kunde se Bettan som en liten prick vid sidan av vägen.

Den mycket tunna luften gjorde oss gott, och väl framme i byn Arthurs Pass gick det på ett kick att koka sötpotatis, sparris, redig potatis och en god köttbit. (Oklart om det verkligen går snabbare att steka kött i tunn luft, men troligtvis.)

Förutom fina bergstoppar så har Arthurs Pass också slutet eller början på en 8,5 km lång tågtunnel. Högst imponerande sprängd/grävd/byggd mellan 1908 och 1923. Något för Hallandsåstunnelsprojektet att studera tycker jag.

Morgondagen är något oklar än så länge, vi hade planerat att hajka till ett vattenfall, men nu är ju det så att säga redan gjort. Vi får nog ta en tur till info-centrat här för lite tips om vad vi kan spana på. Annars blir det vidare med Bettan mot trakterna kring Christchurch.

Vi kom förresten på en mycket rolig lek här i den tunna luften också. Man får inte säga orden (eller egentligen heller skriva) husbil, campervan, bil och car. Vi kiknar redan av skratt :)