Thomas

17 december fina floden – Nelson

Vi lämnade världens vackraste campingplats efter frukost ute. Vi styrde mot Nelson och det var minsann inte så platt dit. Det ringlade sig både uppåt och neråt, med branta stup på sidorna.

Vi gick en stund i Nelson. Jag fick gå och köpa ett par julklappar i en timme. Och jag upptäckte att mitt visakort är avmagnetiserat. Tur att jag tog med mig min man.

Det blev riktigt varmt efter en sval morgon, så vi styrde mot havet. Precis vid badstranden fanns en camping som vi tog in på. Det var ett icke så genomtänkt beslut. Plötsligt-i-Vinslöv-känslan var lite övermäktig. Och varmt kvalmigt. Vi åt lite mackor och sen skulle vi gå till havet. Det visade sig vara träskland och väldigt svårt att nå det vackra turkosa havet. Vi fick ta bilen dit, men innan vi hann fram så kom regnet. Thomas och Karna trotsade det och tog sig ett dopp i alla fall.

Efter ”badet” åkte vi och handlade mat så att vi står oss ett par dagar. Lite tvättade blev det också, två maskiner, varav den ena hänger på tork här inne i husbilen, kors och tvärs i taket.

God mat blev det ikväll igen, färska tigerräkor stekta i lite asiatisk vitlök, lite tangelojuice och skal samt en aning färsk mynta. Sen blev det lammgryta med nypotatis.
från Kristinas anteckningar

16 december Wellington/Picton/Floden

Vi gick upp tidigt för att komma med bussen till färjan 7:25 Thomas hade rekat så det gick snabbt och lätt från Downtown backpackers till tågstationens andra sida (ca 250m)

Vi lämnade vår andra dåliga investering på hostelet: kylväskan som man kopplar till elen i bilen (använd ca 2 timmar). Igår lämnade vi en uppsättning lakan till Barnacles Hostel, Paraparaumo. Det verkar som att alla ställen numera har sänglinnen.

Färjan över till Sydön var inte alltför rullig eller skumpig. Det skulle vara 2m höga vågor idag, och på tavlan vid incheckningen stod det att det var ”light” sea idag. Till skillnad från moderate, heavy eller storm.

Och det var otroligt vackert med det turkosa havet och landskapet när man går ner i sundet till Picton.

I Picton blev vi mötta av Sunrise holidays som hyrde ut husbilen. Ett litet familjeföretag och det kändes helt rätt. Det var ingen liten bil, känns värdig ett julfirande tycker jag.

Vi styrde mot Havelock denna varma dag, men trots en fin hamn och musselfarmar kunde man inte bada där.

Damen på campingen föreslog att vi kunde åka en halvtimme mot Nelson och bada i floden. Nåja tänkte vi, det får väl duga.

Och det gjorde det verkligen. Vi bor på friluftscampingen vid floden (Pelorus bridge) nu. Helt underbar dag och ett vackert ställe!
från Kristinas DayOne-anteckningar

Pappa Thomas ätandes macka på båten mellan Wellington – Picton:

Nu är vi så där fint kulturella igen. Fast just nu är det fika och wifi-paus

Museum Of New Zealand Te Papa Tongarewa

Paraparaumu Beach

Idag. Just nu kväll och jag funderar på att ge Apple ett förslag om upplysta, trådlösa tangentbord. Lokal tid närmare 23:00 och det är mörkt ute och inne sedan någon timma. Familjen sover i sina sängar och jag märker själv att fingersättningen på tangentbordet kanske inte är den bästa. Nåja. Trägen vinner.

För dagen fanns inga planer, vi började lite lätt med läxor efter frukosten och sedan tog vi bilen in mot Paraparaumu city – i motsatts till ”beach” där vårt hostel ligger. Det är verkligen bara ett stenkast till vattnet från vårt hostel, åtminstone när det är flod. Vandrahemmet var tidigare ett hotell, standardkraven ökar ju med åren. Byggt på sand i början av 1900-talet, och det lutar betänkligt på sina ställen antagligen just av den anledningen. Vid frukostbordet gäller det verkligen att sitta vid rätt sida ifall någon råkar spilla ut mjölken.

Inne i ”city” hittade vi ett trevligt köpcentra där vi kunde botanisera bland tjejernas huvudintressen – böcker och kläder. Nåja, jag köpte mig en grön flisjacka som ersättning för min fina flanellskjorta a la skogshuggare som vi förmodligen glömde i Auckland. Ingen stor förlust om man frågar till exempel mina projektkollegor på Sony, vi får väl se om den nya jackan kanske får fler ”likes”.

Malva lyckades inte hitta sin eftersökta bok ”The Virgin’s Lover” av Philippa Gregory, men Amazon kom till hennes räddning och den sena eftermiddagen ägnades åt läsning på min Kindle. Vi andra tog en promenad längs stranden under tiden. Inte superfint väder idag, men det räckte för att doppa tårna och leka med fiskmåsarna i alla fall.

Ikväll fixade Kristina finmiddag med lammkorv, kokt potatis, sötpotatis och syrlig brunsås. Jag stod för vinet, ett lokalt (väldigt) producerat Pinot Gris.

Efter middagen blev det mera läsning för Malva, och ett par parti med medhavda 91:an kortleken för övriga. Vi hann med ”Manöver!” och ”Elvira” innan det blev dags att varva ner. Som jag minns det vann jag allt.

Imorgon räknar vi med att lämna tidigt och bege oss till Wellington och ett troligen mycket fint museeum. Vi hoppas på regn :)

It’s warm in Hell(s Gate)

121212 12:12 lyckades vi få till ett gemensamt foto i Hells Gate, vi hittade inte självutlösaren men Karna har rutin och vi tog en video som vi skall skärmdumpa en bild från.

Under dagen har jag haft en intressant smskonversation med en blivande krögare angående namnet på dennes nästa restaurang. Jag har kanske inte helt klart för mig ännu vad namnförslagen egentligen är, men det kommer onekligen bli kul att se om alla inblandade tycker det var bra idéer som föddes under den nyzealändska lussevakan. Jag är försiktigt optimistisk.

I Hells Gate fick man traska runt och lukta på gaserna och beundra leran som kom från underjorden. Det tog sisådär 1,5h inklusive vår medhavda picknick sidan om Kakahi Falls som var stället dit Maorikrigarna vid Rotorua gick för att skölja av sig blodet innan man tog sig hem till familjen efter dagens slit/krig. Som en bastuklubb misstänker jag, även om jag aldrig varit i Gyllebo och testat. (Om man inte räknar hemma hos Martin och Sanna, i deras hemmabyggda bastu, och det kanske man ska vid närmre eftertanke.)

Sista aktiviteten vid Hells Gate var ”spa”, först med bara fötter i gegga och sen så mycket av kroppen som fick plats i lerbassängen. Vi var ju rätt snygga och lena i hyn redan innan, men nu… Efter att leran så att säga sköljts av (från kroppen ner i bikini/badbyxa) så blev det varmbad för hela kroppen. Rätt skönt, även om det luktade lite fjolårsägg. Vi kommer minnas dagen länge – badkläderna doftar avlopp även efter att de tvättats – så det var väl investerade dollars.

Småyra av värmen tog vi en repa förbi affären och förstärkte vårt lager av mat. Inga skador på bilen blev det, men det var close call på en tant med kundvagn på parkeringen. Det hade hur som helst varit lugnt, jag kunde trots min järnvilja inte stå emot ”Gold”-paketet på hyrbilen, så vi kan utan kostnad köra över/på/under vilket ekipage som helst utan merkostnad. Gött.

Det blev grillad kyckling, grönsaker i sås och nudlar till kvällsmat. Allt mycket smakligt och gemytligt tillagat av mestadels Kristina. Grillar gör självklart jag.

Efter middagen en kopp kaffe tätt följt av en ny runda in till stan och färska filmen The Hobbit: An Unexpected Journey. Specialmugg med popcorn x3 stödköptes och vi ställde oss sen först i kön för att få de bästa platserna.

Första 20 (?) minuterna av filmen utspelas till stor del i Hobbiton, och det var en overkligt härlig känsla att vi var just där för bara någon dag sedan. Enda skillnaden var egentligen att det var fler synliga håriga ben i filmen än i verkligheten. Filmen fick högsta betyg av familjen – bra jobbat Peter! (mfl)

Imorgon bär det iväg söderut, oklart ännu mot vilket mål, men det blir troligen någon aktivitet där vatten är en faktor eller två.

121212 12:12 Hells Gate:

Liten tjej i gryta:

Picknick vid varmt vattenfall:

Naturspa:

Leaving Leemings

Graham skulle iväg på en utflykt idag med motsvarigheten till PRO. Han var väldigt glad över utflykten till ett mejeri i Hamilton.

Efter ännu en ganska tidig frukost i Cambridge var det dags för ett avsked. Lite tårar…

När vi packat det sista i våra väskor kom Susan, äldsta dottern med sina fyra äldsta barn. Den yngste sonen, Harrison, gick i skolan. Terminen slutar olika snabbt på olika stadier tydligen. Vi fick i alla fall träffa Christopher, Olivia, Sophie och Xavier. Det kändes inte som att det var så stor skillnad mellan svenska 13-19-åringar.

Vi tog farväl av Judy och Thomas körde oss först till Tirau, där vi åt på Subway, och sen till Rotorua. Vägen dit var skogig och kullig med lövträd och massor av ormbunkar på stam – ferns. De ger mig känslan av att det ska dyka upp ett par dinosaurer.

Vädret hade hunnit bli riktigt fint och det var nog 25 grader. En fin stad och helt underbar känsla av sommar. Vi gick och handlade lite allehanda nödvändigheter och onödvändigheter. Vid femtiden kom vi fram till campingen vi ringt i förväg och bokat. En väldigt enkel stuga på en fin camping som tydligen är billig trots att man kan studera flygplanen när de sveper över oss på väg till flygplatsen här intill.

Karna och Thomas badade i poolen här på campingen och sen åt vi en utsökt grillad biff, grönsaker och baguette. En ljum kväll och vi satt skönt i skuggan trots att klockan var nästan åtta. Och så testade vi lite olika nyzeeländska choklad. Än så länge leder Moro gold över en mystisk med jelly, smarties och poppande pulver i.

Imorgon kväll skall premiärlejonen gå och se The Hobbit på bian i Rotorua