Författare: Kristina
18 februari 2014 – London
Torsdagen efter 75-åringen
Igår fyllde Sven-Erik 75-år – grattis igen!
Idag en otroligt het dag i Mount Barker (42 grader) med mycket stor brandfara, ”Catastrophic” 100 på en 100 skala.
Efter en stor frukost i glada vänners lag, åkte vi och handlade lite mat i en sval och skön mataffär. Bilen är otroligt varm i sånt här väder, men inne i köpcentret var det behagligt. Det var fler än vi som tyckte att det var en bra förmiddagssysselsättning. Det är ju dessutom så kul att gå och handla när det finns helt andra saker på hyllorna.
Lite kallskuret och tysk potatissallad till lunch och sen åkte vi till biblioteket som har skollovsaktiviteter. Idag hade Sara bokat in oss på en Waterworld-show. Det var en teater/info-föreställning inte
alltför svår att förstå. Kul för oss!
Vi fick svalka oss lite inomhus under eftermiddagen. Lite pyssel med
de söta små och stora barnen hann vi med.
Sara verkar inte bekommas nämnvärt av värmen för hon tyckte att det
var en bra dag för långkok… Men ett mycket gott sådant med ravioli till.
Efter middagen var det svalt nog att kunna åka till poolen och svalka
sig lite i det 30-gradiga vattnet här i Mount Barker. Alla åtta njöt av att kunna röra sig lite i vattnet innan vi åkte hem och tog det lugnt igen.
En maskfarm har det också fixats med idag.
Imorse hade vi lite bild efter läxan.
I Wellington, 15/12 -12
Vi packade ihop våra saker efter frukost och styrde mot Wellington längs kustvägen. Det var turkost vatten och soligt.
I Wellington gick vi på museet Te Papa, som är det nationella museet. De har utställningar om Nya Zeelands natur, geologi och människorna som kommit hit. Jag lärde mig att det bara var ca 800 år sedan de första maorierna kom hit till NZ. De har alltså levt kortare tid här än åldern på Simrishamns kyrka, kom jag och tjejerna fram till. Vi fick testa hur det är att vara med om en jordbävning och så åkte vi en “bumpy ride” där man fick spänna fast sig i stolar på en liten bio. Så nu behöver vi inte uppleva hur det är att svinga oss ut över stup i en lian, åka skateboard nerför de branta gatorna i Wellington eller bada med delfiner. Eller?
Vi tog vår lunch ute vid havet utanför Te Papa. Det fanns en hel del som tyckte det var en bra idé att bada i hamnen. Det fanns till och med trampoliner där så att man skulle komma ännu högre upp när vattnet nu var lågt.
Vi gick på stan en stund, men handlade inget mer än en risväska så att vi skulle kunna slippa alla de små påsarna med mat som vi har med oss.
Thomas lämnade hyrbilen en evighet iväg, tog bussen tillbaka och mötte upp i hostelets common room. Vi hade då hunnit med att avsluta julkakan och lite choklad och kände oss redo för lite kvällsmat.
Vi gick en bit uppåt stan och hittade en restaurang ”Arizona” som var typ amerikansk och rätt trevlig. Tjejerna åt spicy chicken burritos, Thomas Beer Breaded Fish & chips och jag Quiesadillas con pollo. Till denna fantastiska måltid (jo faktiskt) drack vi allihopa öl. Jag en IPA, Thomas en vanlig Ale och tjejerna Ginger Beer. Till efterrätt blev det en extra öl till Thomas och Cheesecake respektive rabarberpaj till flickorna.
Imorgon är det en tidig start, vi skall checka in till färjan redan 07:30. Nästan som om man inte har semester.
Vi tänker mycket på våra nära och kära, och där inkluderar vi självklart de båda katterna Lotus & Vallmo. Det är skönt att veta att de har det bra, om än det varit lite kallt för dem i Hammar när pannan varit trasig. Lite synd om kattpassarna har det ju förstås också varit :)
Vackert även från bilen
Jättestor bläckfisk i sitt eget spad
The bee hive, eller parlamentshuset i Wellington
Lucia 2012
Luciadagen uppmärksammade vi inte alls. Vi passade i stället på att sova ända till 8 – kanske vi nu är helt omställda i tid. Vi kom i och för sig inte hem förrän efter 11 från bion.
Efter att ha packat ihop allt och ätit en god frukost med Just right och mackor med ost, hallonsylt och skinka, körde vi söderut denna regniga morgon. Vi kom till Taupo och bestämde oss för att fortsätta. Längs med lake Taupo var det helt fantastiska vyer. Så vi fortsatte att köra och var snart framme vid den aktiva vulkanen Mt Tongariro. Som vanligt när jag tycker att det är lite läskigt trivs Thomas som fisken i vattnet. Det kom lite tjockare rök efter ett tag och jag ville åka vidare innan vi stannade på picknick. Vi mötte ungefär en bil var tjugonde minut, så det var lite ensligt.
Det var i nyzeeländsk anda skiftande natur. Det började grönt och skogigt ( som skogsscenerna någonstans i mitten av the Hobbit), sen blev det bergigt och mindre växtlighet. Uppe på höglandet vid bergen (Mt Ruapehu som vi passerade var en snötäckt topp på ca 2900 m) var det tussock och torrt. Sen blev det böljande gröna kullar med får och kor. Som att köra i Brösarps backar fast de var högre och tog liksom aldrig slut.
Vi missade ett par stopp, vilket nog var “meningen” för vi hamnade på ett fint ställe – Paraparaumu beach – på ett mysigt YHA vandrarhem.
Fin avokado, som vi köpt vid ett stopp på vägen, bacon, spagetti, keso, ketchup blev en fin middag. Och lite sauvignon blanc. Till dessert var det tangelos, som Graeme frukthandlaren odlat, och jordgubbar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.