Ankomna Sydney, AU

Juldagen tog vi det lugnt, någon gjorde en badutflykt, någon ägnade sig åt lite läsning hemma vid Bettan.

På Annandagen (Boxing Day) gick vi upp hysfsat tidigt och efter att återigen tömt Bettan på vätskor, begav vi oss på slingriga och branta vägar från Akaroa till Christchurch där vi planerat att kika en stund på förödelsen efter jorbävningarna. Det var värre än vi trott, men de hade fixat till ett fint köpcentra av fartygscontainers, och folk verkade åtminstone vara på gott humör.

Vid halv två begav vi oss av för att lämna tillbaka Bettan till sin rättmätige ägare av Sunrise Holidays. Vi fick lova att fylla i ett formulär om hur bra tjejen varit, och det skall vi så klart göra när tillfälle ges. Det är minsann hektiskt att vara på semester.

Flyg med Emirates till Sydney, tog tyvärr bara lite mer än tre timmar – de var väldigt trevliga och man fick börja se filmerna innan vi kommit upp på marschhöjd. Det uppskattas! Gott (allt är relativt) käk hade de också.

Taxi från flygplatsen vid cirka 19:00 AU-tid in till vårt hostel Sydney Central YHA. (Kristina kollade upp resan innan, och det blev billigare för oss fyra med taxi än med tåg.) Chaffisen var trevlig och jag tror han maximalt lurade oss på $5, vilket känns helt ok, han körde fint med oss. (Michael som flyger för Quantas tyckte annars att Sydneys taxichaufförer var de värsta i hela världen – taxiresan mellan hemmet och flygplatsen är tydligen mer påfrestande för nerverna än att flyga till New York och tillbaka :)

Vårt hostel är fint och ligger bra till för att ta sig runt i stan. Första morgonen (27/12) provade vi frukosten här till allas belåtenhet. Men hädanefter är det hemköpta (bortaköpta?) flingor som gäller igen.

Kackerlackerna håller sig bekvämt gömda än så länge. Slipper man bara att se dem så tycker jag det är rätt ok. Det är tydligen för tillfället ovanligt mycket kackerlackor i Sydney, men som sagt – ännu är det lugnt i vårt rum.

Första dagen var händelserik. Vi hade bestämt träff med Jane, Michael och barnen nere på Bronte Beach och de tog med oss på en badvandring bort mot deras strand Cuji Beach (stavas väl ungefär så..) Det är nästan alltid lärorikt att promenera med lokalbefolkningen, och så även denna gång.
När vi badade så var det i finfina vågor och riktigt mycket med folk som badade.

Vi kände oss också relativt sätt trygga med att så många badade – det fanns/finns en liten bläckfisk på stenarna där som blir blå när den retar upp sig (skatten, turister, bläckpriset eller vad det nu kan vara) och om man då klappar den så suger den sig fast och man får en dos av ett rätt räligt gift.
Bläckfisken heter något med ”Blue..”, jag minns det inte just nu.

Däremot minns jag den vackert blåa jellyfisken ”Bluebottle Jellyfish” vars långa trådar lossnar från deras kroppar för att försöka fastna på till exempel en liten flicka från Sverige. Det gör enligt förstahandskällan mera ont än getingstick, och när man då har fått trådarna på ett par ställen på kroppen så är det inget vidare. Smeknamnet på den lilla jellyfishen är ”Portuguese Man of War” och intresserade resenärer kan läsa mer på Wikipedia. ( http://en.wikipedia.org/wiki/Portuguese_man_o’_war )

Karna fick därför träffa en äkta lifeguard (de är blåa i jämförelse mot de röd och gula lifesavers som är frivilliga) och det blev behandling med personalens varmvattendusch fram tills Michael joggat hem och hämtat deras andrabil. Då blev det transport hem till ett varmt badkar. Tydligen skall riktigt varmt vatten hjälpa till att lösa upp svidande proteiner på något vis.

Under sista behandlingstiden körde jag och Michael och hämtade den andra bilen som blivit lämnad där vi startade promenaden i Bronte beach, och sedan åkte vi för att hämta fish and chips på en genuint fiskluktande fiskaffär. Det blev en mycket god middag med öl och precis lagom mycket grönsaker innan vi fick skjuts hem till vårt hostel.

Natten var lite svårsoven för några efter dagens äventyr, men vi vaknade och fick oss till livs lite bortaköpta flingor med juice som jag handlat samtidigt som jag letade flytande panodil med jordgubbssmak kvällen innan. Inget som skulle in i kylen gick att handla.

Vi gratulerade sedam mamma/farmor/svärmor till hennes ovanligt välartade avkommor och även på hennes födelsedag. 68 år på menlösa barns dag (28/12).

Efter frukost åkte jag och Karna monorail, Kristina och Malva TopShoppade. Vid lunch träffades vi för mat på en foodcourt och sedan snirklade vi oss ner till operahuset. Där är smått mysigt och det är trots allt en vacker byggnad. Vi lallade runt i solen och tog lite foton, sen åkte tjejerna hem och (förmodligen) provade sina inköp. Jag själv tog tåget över bron för att reka platser inför nyårsfirandet. Inte helt enkelt, man vill ju typ se bron men inte bli nertrampad eller nertraggad av någon fullis. Platsen jag letade efter fanns inte, men jag hittade åtminstone ingången till den. Ja, det låter förvirrat och det är det också. Skall bli spännande och se hur det går på nyår.

På kvällen blev det hostel-lagad kvällsmat, tre chicken ceasarsallad och en steak sandwich. Förväntat betyg från oss alla, men vi blev i alla fall mätta.

Efter maten gick jag och handlade nya flingor och juice – och denna gång också mjölk. Jagade sedan runt en stund efter ett öppet, icke skitskumt internetcafe för att betala våra hemmaräkningar. Inte så lätt eftersom de respektabla hade stängt klockan 21, och de övriga – ja de gick då bort.
Efter många om och men (men ingen öl) fick jag gå hem och använda hostelets sega och dyra internet. Å andra sidan, det var inga billiga räkningar så då vill man ju ha dyrt internet för att det skall kännas rätt.

Den 29 december i herrens 2012:e år började med en besvikelse. Fast vi var tidiga till vår gourmetfrukost så var alla bord upptagna av japaner och en argsint vit äldre kvinna som enligt uppgift lämnar toadörren öppen när hon gör nummer två**.

Vi var dock uppfinningsrika och begav oss upp på taket av hostelet där vi kunde avnjuta en frukost i det fria, nästan alldeles ensamma. Efter en stund fick vi sällskap av två vita kakaduor som satt och pratade med oss en stund där på nioende våningen. Vi hoppas de kommer inflygande imorgon förmiddag också.

Efter frukost chansade jag och småtjejerna oss fram via lokaltrafiken till Madame Toussands nyöppnade filial i Sydney. Kristina gick själv och shoppade, men mötte efter vårt kändisfrataniserande upp med en lunchpicknik. Vi tog färjan till andra sidan bron, hoppade iland på Milsons Point och gick den lilla biten fram till Mary Booths lookout. (Som alltså delvis finns bar i fantasin)

Efter lunchen blev det färjan över och sedan ett kort besök på en av brons pelare och lite strosande i The Rocks, avslutat med en finfin middag på en liten italiensk turistfälla.

** Detta var också det frisörskan frågade mig i Ashburton när jag klippte mig – om jag ville ha ”number one” eller ”number two”
Jobbig fråga för en timid österlening, men denna gång betydde det inte samma som för den lilla äldre tanten med öppna toadörren.